Johan Gustaf Wibom 1831 - 1881
1860 skriver Gustaf i ett brev att ”Hans Majestät Konungen (Carl XV) och den närvarande tronföljaren Prins Oscar hafva äfven visat mig en ej vanlig godhet och uppmärksamhet att bese mitt arbete och jordbruk här i höstas vid Hufvudsta..”
Efter flera kärleksbrev till Olga Lohrmann i Finland får Gustaf ett ja till äktenskap. Olga var född 1842 och hennes far, Ernst Lohrmann, var arkitekt och chef för byggnadsväsendet i Finland. Paret gifte sig 1861 och bosatte sig på Hufvudsta. Året därpå föddes förste sonen Gösta 1862 och ytterligare 6 barn skulle följa: Anna 1863 (dog en månad gammal), Ernst 1865, Max 1866, John 1869, Axel 1871 och Otto 1875.
Brännvinsbränneriet var fortfarande utarrenderat och i full drift ända till1862.
Förutom arrenden och skötseln av jordbruk och kreatur på Gården tillkom förtjänster genom den nu ökade brytningen av sten. Detta kunde ske tack vare Alfred Nobels uppfinning av dynamiten 1867. Alfred var närvarande vid den provsprängning, som ägde rum i februari 1868 ”medelst 6 skålpund dynamit” i Hufvudstabergen.
Den något blåtonade graniten var av god kvalitet och blev mycket efterfrågad och kom att levereras till många av Stockholms större byggnader. Stenmöbeln från Gustaf till Olga nere i parken är ett av många exempel på bestående ting.
Det lyckliga äktenskapet varade bara till våren 1881, då Gustaf dog ännu ej fyllda 50 år. Olga blev änka med 6 barn mellan 18 och 5 år. Även för Hufvudsta följde en svår tid. Olga beskrevs som ”synnerligen duglig och tapper” men hade fått sätta hela sin tillit till inspektorer och förvaltare.
Sönerna fick alla en ”god uppfostran”;
Gösta blev officer, förblev ogift och stannade hos sin mor på Gården.
Ernst studerade juridik och hade hovrättsexamen samt var ivrig seglare – även med den än idag bevarade isjakten. Ernst gifte sig men förblev barnlös och bodde i ”Konsulatet” på Gården.
Max blev agronom vid Ultuna.
Jonas var tveklöst familjens ”enfant terrible“ och det var efter en kontrovers med ungdomskamraten, grannen och även svågern Sigfrid Siwertz, som boken Selambs kom ut. Det blev många äktenskap och 3 barn. Jonas ägde Stora Stenby och Rånö, var intresserad av segling men mest för jakt, bl. a. i Afrika.
Axel valde officersbanan och var också god affärsman och kanske den mest belevade av bröderna. Axel gifte sig med Tyra Amundson på granngården Stora Frösunda och bosatte sig i Södra Flygeln på Hufvudsta, där 2 av de 3 barnen föddes. Därefter köptes Wijk Säteri på Värmdö, dit familjen flyttade.
Otto beskrivs som ”mycket lärd” och intresserad bl.a. av religion och mystik. Otto ägde Lidö Säteri. Giftermålet med Lovisa Rosén blev barnlöst. Ottos intresse för Carl XIV Johan blev bekant och ting skänktes till Rosendals slott, där uppgifter om givaren finns angivet.
